Spreewald

Denna sida har tagits fram i samarbete med Tyska Turistbyrån

SKÖNA SPREEWALD

Tysklands gröna Venedig

10 mil söder om Berlin ligger regionen Spreewald – som också kallas för Tysklands gröna Venedig. Det är ett inlandsdelta där floderna slingrar sig fram genom skogar, åkrar och små byar. 

Landskapet är såpass unikt att det har förklarats som UNESCO-biosfärområde. 

I Spreewald kan du vandra, paddla, cykla och åka flodbåt. Sommartid kan du också åka Spreewald-eka, ett härligt och hållbart sätt att resa på!

Här har vi samlat några av de bästa tipsen från svenskar som varit där på Tågsemester. Dela gärna med dig av dina Bremen-tips du med

9,5 timmar

Restid från Malmö med tåg

För mer tågrese-inspiration, gå med i Tågsemestergruppen

Gurkornas förlovade land

Berättelse och video från Hanna Väisänen i Tågsemestergruppen

Det är lätt att ta sig till Lübben med tåg. Vi åkte dit via Sazznitz, två personer och en hund för 62€. I Lübben bodde vi på ett mysigt Airbnb ställe som hade kök så vi fixade vår egen mat.

Allt i Lübben handlar om gurkor så om ni åker dit passa på att smaka på allt man kan tillaga med gurka. Obligatorisk upplevelse i Lübben är att ta en tur i kanalerna.

Längsmed stränderna finns det möjlighet att bada. Mysigast är att stanna till med kanoten vid någon av de många strand fiken och äta och dricka, bli inte förvånad om det är mycket gurka på menyn 🥒

Spreewalds kanaler

Bilden är tagen av Brita Norberg som har skickat den till oss. 

Floden Spree har gett namn till Spreewald som är ett inlandsdelta med förgreningar av floden. Det sumpigaste delarna är avvattnade och genomkorsas av kanaler. Här finns åkrar men den största delen av området är skogsmark, endast tillgänglig med båtar. 

Området delas in i Övre Spreewald mellan orterna Peitz och Lübben och nedre Spreewald norr om Lübben som är något mindre. 

Spreewald har sedan länge bebotts av sorber, en västslavisk folkgrupp. I många byar talades det sorbiska fram till 1800-talet. Lågsorbiska är fortfarandet ett officiellt minoritetsspråk. 

Spreewald är känt för dess mat, särskilt för dess gurkor och andra grönsaker. I filmen Good Bye Lenin! från 2003 spelar dessa gurkor en roll. 

Spreewald i våra hjärtan

Berättat av tågreseexperten Gunilla Heick som också har tagit bilderna.

En orädd bäver

Vår tio meter långa, flatbottnade pråm glider stilla fram längs en av Spreeflodens biarmar. På båda sidorna av den smala kanalen är det frodig grönska.

Träd och buskar böjer sig ner mot vattnet. Utanför de små husen ligger stora högar med pumpor. En orädd bäver plaskar i strandkanten. Vattnet är klart och inte särskilt djupt, kanske en meter. 

Venedig i minformat

Över kanalerna går små broar – liksom i Venedig, fast i miniformat. I Spreewald är broarna gjorda av trä. Vi passerar många jättestora höstackar. De får stå ute hela vintern, eftersom det inte finns några lador. Bönderna hämtar hö vid behov och transporterar det hem till kreaturen per båt.

Sorberna grävde kanalerna

Från 500-talet vandrade de slaviska stamfolken sorber och vender in och slog sig ner i Spreewald-området.

Man tror att de grävde en hel del av kanalerna. Det var viktigt att få bort vattnet från skogen. 

Kanalerna blev viktiga som färdvägar, både för bönderna och för all annan transport. Byn Lehde, som ligger på en ö omgärdad av kanaler, fick inte fast förbindelse till grannorten Lübbenau förrän år 1921.

Skridsko på vintrarna

Fram till år 1970 färdades barnen från Lehde till skolan per båt. Och fortfarande delas posten ut per båt fram till oktober. Efter det får invånarna i Lehde själva hämta sin post i Burg.

Vintertid går det ofta att åka skridsko på kanalerna. Spreewald  är nämligen det kallaste området i Tyskland. Det kan bli ner till minus tjugo om vintern. I gengäld är somrarna landets nästvarmaste.

Inte bara gurkor

Gurkor får man till många måltider, men vi smakar också på andra av traktens specialiteter. Pumpasoppan blir min favorit, serverad med en klick creme fraiche som pyntas med rostade pumpakärnor.

Jag äter också med förtjusning ”Quark mit Pellkartoffeln und Leinöl”, skalpotatis med kvark och linolja. För jo, linolja som jag mest bekantat mig med i andra sammanhang, är också en förträfflig och nyttig matolja, när den är kallpressad och färsk.

Till Spreewald har det alltid kommit många konstnärer för att måla. De är fascinerade av både det idylliska landskapet och folkdräkterna. Tidigare fanns här hela konstnärskolonier, liksom på Skagen i slutet av 1800-talet.

Hjärtligt välkommen till Spreewald! ”Witajso do nas!” heter det på sorbiska.

                                                   GUNILLA HEICK

Varg, vildsvin och fisk

Spreewald har sedan 1991 klassats som biosfär-reservat av UNESCO. Här finns många sällsynta djur och växter. I skogarna lever både varg och vildsvin.

Den som vill meta i kanalerna har goda chanser till napp – det finns 36 olika sorters fisk. På flera ställen ser vi stora glesa trälårar i vattukanten. Där uppbevaras den fångade fisken nedsänkt, tills det blir användning för den.

Cykling längs gurkvägen

Men vi nöjer oss inte med vattenvägarna, vi ska också ut och cykla. Längs den 400 kilometer långa Spreefloden leder ”Spreeradweg” från flodens källa i Sachsen genom stora delar av Spreewald, och vidare till dess utlopp i Berlin. Vi cyklar några kilometer längs gurkvägen, som den förstås kallas i Spreewald – ” Gurkenradweg” på tyska. 


 

FAKTA AV GUNILLA HEICK:

Resväg

Från Berlin går det regionaltåg till Spreewald. Hyr eventuellt en bil, så är det enklare att se sig omkring i de små städerna och byarna. I stort sett alla har en hamn, därifrån man kan åka på tur med en flatbottnad pråm, en ”Kahn”. Håll utkik efter skyltar med ”Kahnfahrten”. Man kan också hyra kanoter, kajaker och cyklar på många ställen.

Boende

Var ska man bo? Det finns otaliga möjligheter. Spreewald har flera tusen bäddplatser för turister, på både hotell, små pensioner och i privat uthyrning. Kolla denna länk. Från 50-60 euro per dag kostar det att hyra ett feriehus där.

Spreewald på vintern

Tips från Åsa Melander, medlem i Tågsemestergruppen

På vintern är populärt att åka skridskor på kanalerna – om man hittar ett trevligt litet hotell med brasa att värma sig vid efter skridskoturen så kanske ett vinterbesök skulle vara något också! Finns även ett whiskydestilleri att besöka.

Lehde – en pittoresk ort

Berättat av Åsa Melander, Tågsemestergruppen.

Lehde är en riktigt pittoresk ort, lite ”Venedig”, det är mindre än 100 år sedan som man alls kunde komma dit på annat sätt än med båt, och än idag har sophämtning och brandkår båtar. Även posten kommer i en ”Postkahn” (vet inte vad man säger på svenska – samma sorts ”punt” som i Cambridge). Gissar att den fortfarande transporteras så för det var en riktigt turistattraktion 🙂 

Freilandsmuseum i Lehde

Där finns även Freilandsmusem,

det är lite som Skansen med gamla byggnader och information om sorber, ett slaviskt släkte som kommer därifrån. Att det fanns något som hette sorber visste jag inte förrän jag läste tyska i Leipzig och min lärare berättade om sina sorbiska rötter.

Strandhaus – boende och spa

Hotellet Strandhaus ligger direkt vid floden Spree, omgiven av grön natur.

Bastu, spa-behandlingar och bad inbjuder dig att koppla av och varva ner. Restaurangen serverar lokala produkter från Spreewaldregionen.

Hotellet använder också 100% grön elektricitet. 

Paddla i Spreewald

Vi har ett par tips om spreewald. Dels lite generellt om att det finns “paddle in” kafén och restauranger samt lokala bönder som säljer grödor från sina små fält.

En utflykt att rekommendera är till en labyrint! Det går att paddla dit. Och vi kan lova att det finns gott om kajaker att hyra!

Tobias Södlind, tågresenär och kajakist som har bidragit med bilderna nedan

Klättringspark i Lübben

I Lübben ligger Kletterwalde Lübben, en spännande äventyrspark med höghöjdsbanor, klättring, paddling och mycket mer. 

Aktiviteterna vänder sig till såväl barn som vuxna och både som gruppaktiviteter för företag och skolresor såväl som för enskilda och mindre grupper. 

Tur med flatbottnad båt – Kahn i Lubbenau

Efter övernattning i Berlin begav vi oss söderut mot Spreewald med namn efter floden Spree som här delar sig i flera armar. I Lubbenau gjorde vi en ca fyra timmars kanalbåttur med flatbottnad båt, en s.k. Kahn ( från denna tur fotografierna, som jag skickade). Vi fick höra om sorberna, ett västslaviskt folkslag som sedan lång tid tillbaka bebott Spreewaldområdet, om deras kultur, traditioner och speciella maträtter, såsom inlagd gurka och andra grönsaker liksom om tiden 1949-1990, då området tillhörde Östtyskland. 

Berättelse av Brita Norberg som också har bidragit med bilderna nedan. 

Reseberättelse från Spreewald

Berättat av Bertil Hagström, Tågsemestergruppen som också har tagit bilderna

Bara namnet är ju lite lockande, även för en som inte är så där jätteintresserad av roddbåtar, blommor och gurkainläggningar.

Men det är ett väldigt speciellt område strax söder om Berlin. Från Berlin tar det bara en timme att ta sig dit.

Kanaler utgör vägnätet

I området runt samhället Luebbenau finns miltals med grunda kanaler, som utgör själva ”vägnätet”. Brevlådorna hänger utefter kanalerna och lantbrevbäraren är snarare en vattenburen kanalbrevbärare än en lantbrevbärare.

Vackra prydliga hus

Väl framme i den hemtrevliga staden Lubbenanu transporterades vi vidare i ett lilleputtåg till Starrick Hotelanlag, i kanten av en av kanalerna strax utanför stadens centrum.

Nästföljande dag gjorde vi en tur med en ”kahn”, dvs en kanalbåt. Husen vid kanalen var så fantastiskt ”neat”, som man skulle ha sagt på engelska. 

Villor, djungel och ölvänliga restauranger

Vi snirklade oss fram hit och dit samtidigt som vi beskådade dessa luxuösa villor, fantasifulla hus och vackra höhässjor invid kanalen. För att strax befinna oss i rena djungelmiljön och bara förväntade oss att Harrison Ford skulle dyka upp, tankar som försvann i samma ögonblick som en ölvänlig resturaunt dök upp.

Vi flöt fram i ett lugnt tempo som om tiden inte fanns, som om man hinner det som skall göras, som om stress inte riktigt har accepterats här i Spreewald.

Gurka

Mycket gurka handlade det om. Vi kom till Lubbenau, tog en fika vid den livfulla hamnen och beskådade dessa båtchaufförer som tävlade om vem som var bäst på att vända och anlägga vid kaj. Jag tror att vi köpte en gurkinläggning på det lilla marknadstorget strax brevid.

Vacker konst

Snart var vi i en affär med äggmålning. Jianemej, vilken konst, så där kan man egentligen inte måla, men det gör man lika förbaskat i Lubbenau!

Man kan skriva mer om det lugnande lugn som rådde i samhället, alla vandringasvägar och alla kanaler förstås, men kanske måste man uppleva det själv för att njuta fullt ut.

Lämpat för barnfamiljer och äldre

Nå, det är kanske inte något för den yngre resenären, som suktar efter lite action, men ett besöksmål väl lämpat för barnfamiljer och oss äldre förstås.

Avstickare från Berlin

Som en avstickare under en resa någonstans i Europa via Berlin, kan det definitivt vara en trevlig upplevelse.   

Kanalbilder

“På ett eller annat sätt ska jag åka tillbaka, ta en tur med en kahn och äta gurka, kul semester.”

Hälsar Gunnar Björberg som har tagit bilderna nedan

Kolla upp resrutter här

Klicka här så öppnas karta i nytt fönster

För mer inspiration gå med i Tågsemestergruppen på Facebook

Vilka är dina bästa tips?